Ines Longnight
Star Stable Online - Fluffy Unicorn
Dags att prata allvarHaha förlåt det där lät extremt seriöst, men det jag menade är att det är dags att prata om verkligheten.
Jag skriver ju aldrig om sso, spelet, som ett spel utan jag skriver det som "en verklig händelse" och det gör jag mest för de faktiskt är kul, inte för jag är besatt av spelet. Jag har livlig fantasi, och älskar att skriva berättelser och vara kreativ och att skapa något sånt här av ett spel har varit så kul. Men när man har så mycket i verkliga livet som jag har så går all kreativitet åt att pyssla ihop vardagen och då finns det ingen ork kvar att hitta på en historia på 500 ord om ett uppdrag från nya uppdateringen, så det är därför jag inte uppdaterar min blogg längre, där är inget driv, där är ingen fantasi. Sen så är det såhär; jag, kvinnan bakom Ines, är snart 24 år gammal. Jag har sambo, 2 katter och faktiskt ett liv? Jag jobbar 63% och det är övervägande kvällstider, alltså 14-22 där emellan, om jag inte jobbar natt. Jag jobbar varannan helg, så då tar jag mina lediga helger och gör saker. Jag är en äventyrlig människa, och jag vill göra saker, jag har ambitioner i mitt liv. Jag och min sambo gör saker ofta, jag jobbar, jag shoppar, jag fikar, lunchar och det är sånt jag alltid varit intresserad av. Jag vill göra karriär, jag vill sträva efter att flytta till hus inom något år, jag kan inte pausa mitt liv för ett spel. Det är ett spel. Det är ingen ambition, det är ingen karriär, det är ingen framtid. Jag har lagt mycket tid i klubben och i spelet, försökt utvecklas, komma framåt och på vägen så glömde jag bort varför jag egentligen spelar. Jag har många gånger velat sluta spela, mest för att det numera känns som ett krav, och jag har aldrig eller kommer aldrig spela för jag måste. Jag började spela från börja för att få en paus från vardagen, bara glömma och leka runt och ha kul. Jag vill inte att spelet blir min vardag. Jag vill inte känna tvånget att kämpa mot ett mål som innebär att spelet tar upp en större del av mitt liv, att det inte är ett spel, en fantasi utan något som folk tar seriöst. Det var aldrig därför jag började spela. Jag har nu förtiden inget att göra i spelet, inga hästar att levla, inga uppdrag som väntar, inga rykten förutom månskärebyn. Jag sparar både sc och js för mina riktiga pengar går till mitt riktiga liv, det är hyra, mat, sparande, kläder, fika, sånt pengar ska gå till. (Hold your vajayjay, alla gör vad dem vill i sitt liv med sina pengar) Men vi har nu bytt klubboutfit och vi alla vet att kläder i sso är inte billiga! Jag har inte råd med ett enda plagg and you know what, that is life. Jag kommer ju såklart köpa det när jag sparat ihop tillräckligt, men kommer prioritera min vilja först och vad jag vill ha. Precis som det ska vara. Jag må låta hård och tråkig men that is it, någon gång måste man prioritera sitt riktiga liv. Jag gick endast med i klubben för att skapa kontakter, hitta likasinnade och ha kul i spelet. Jag har träffat fantastiska människor! Alla i klubben är ju på något sätt mina vänner, mer eller mindre. Därför valde jag att sluta som klubbledare. Jag älskar klubben fortfarande, men mina åsikter om vad ett spel är speglar inte vart klubben är påväg och jag vill inte känna pressen över att förväntas göra saker jag varken förstår varför det behövs göras eller jag inte vill göra. Det är samma utanför klubben när man pratar med medlemmarna off character, när jag inte spelar är jag INTE ines, Melissa är inte Melissa eller Michelle är inte Lelle, inte för mig. Jag kommer aldrig tilltala vänner/medlemmar med deras alias utanför spelet, det är bara skruvat när man är ute i verkligheten. Du är du. Jag får ju påpeka det ofta att jag inte vill höra mitt alias på t.ex fb, för jag vill bli tilltalad som en verklig varelse. Sen är det svårt såklart, när man aldrig umgås på det sättet och använder ens namn, men väldigt skrämmande att man hellre använder ett spelnamn är personens verkliga identitet.. Så därför har jag avsagt allt mitt ansvar, förutom att jag fortfarande har terräng. Jag vill hitta tillbaka till den spelglädjen jag hade innan, utan krav och utan åtaganden. Jag vill inte diskutera klubbens framtid på det sättet, för jag vill bara träffa folk i samma ålder som vill ha kul och som man kan prata med och skapa kontakter med. Jag tänker inte ansöka till tävlingslaget, jag tänker inte försöka bli framgångsrik i champen, jag vill inte göra mig ett namn på denna plattformen. Bloggen kommer vara kvar! Man vet aldrig när kreativiteten kommer, men jag kommer nog inte vara lika nyanserad i mina berättelser. Jag är 24 år snart, det är dags att ta mitt liv på allvar. Tack för alla år mina trogna besökare, ni har gjort mitt bloggande kul och fått mig att fortsätta fast jag inte velat alltid, menmen. Verkligheten kallar
0 Kommentarer
|
Arkiv
Augusti 2019
Kategorier |