Ines Longnight
Star Stable Online - Fluffy Unicorn
Funderingar kring SSOVarning för långt inlägg! (Möjligtvis ett tråkigt/förargelseväckande sådant)
Jag har alltid varit en över-tänkare. Sedan jag var liten har jag alltid tänkt för mycket kring allt med en allt för aktiv fantasi. Jag har funderingar kring allting och överanalyserar situationer så till den grad att jag blir utmattad. Detta har följt mig genom livet fram tills nu. Jag har dessutom stor integritet och är mån om min personliga sfär och min rätt till mina åsikter och känslor. Som toppen på detta avskyr jag att få berättat för mig hur jag BÖR leva och tänka, då detta försökt kontrolleras genom mitt liv. Jag har alltid spelat spel och varit intresserad av den virtuella verkligheten. Det var på PC jag spelade då mina föräldrar inte ansåg att jag var i behov av PS, Xbox eller andra konsoler. Det var främst hästspel jag ägde, då hästar var mitt stora intresse. Jag prenumererade på Pollux som ung och skrapade ihop hela Starshine legacy-serien, jag ägde Vårryttaren och Full fart i stallet 1 och 2. Utöver dessa spelade jag Ride, Stallets hemlighet och arvet på Rosemond Hill. Jag har även ägnat min tid åt andra spel som WOW, Sims 2 och 3, Skyrim, GTA, Dark Souls II och Witcher III. Ja min lista på spelade spel kan göras lång. Jag har aldrig sett mig som en "gamer". Jag har alltid sett att jag spelat för att slappna av, zona ut från verkligheten ett tag och bara få låta min överaktiva hjärna ta en paus och min fantasi löpa fritt. Jag har aldrig varit intresserad av onlinespel, jag är som sagt mån om min integritet och att få köra min egna grej utan störande moment. Det är tyvärr så, och detta är en personlig åsikt, att många hästspel på marknaden är väldigt lätta och spelas snabbt genom och har dålig grafik och oftast få av de egenskaper jag letar efter i ett bra spel. Jag fick först nys om SSO via ett sponsrat inlägg på facebook. Jag gick många gånger in på första sidan, för att sedan stänga ner den. Spelet kostade ju pengar och jag var inte redo för det engagemang som det verkade vara. Dock, desto fler gånger jag besökte sidan desto mer lockade spelet. Det lockade inte pga det var online och att jag såg en möjlighet att nätverka, utan jag ansåg att det var ett spel med fler egenskaper än de flesta. Dessutom väcktes min barndom till liv och jag mindes hur roligt jag haft med Starshine Legacy och hur mycket jag saknade ett sådant spel. Så jag blev medlem, gav mig ett förnamn som liknade mitt egna och ett efternamn som jag stressade fram och som fortfarande klingar illa i mitt tycke, sedan var jag fast. Jag bestämde mig för att bara spela provperioden till (som det var då 2014) level 4, för jag ansåg inte att det var värt att lägga pengar i månaden på ett hästspel. Jag fick tyvärr äta upp mina ord och efter att ha betalat varje månad i ca 3 månader så betalade jag mitt life-time. Men nog om detta. I början pratade jag inte med någon, jag var inte intresserad av det. Jag var inte påläst om själva spelet och jag trodde helt ärligt att det bara fanns spelare som var max 15 år gamla. Jag tyckte mig inte ha något utbyte av de övriga spelarna och accepterade bara vänförfrågningarna för att vara snäll och som underhållning under tråkiga dagar. Jag ljög om min ålder och sade mig vara 14 för jag var rädd att om jag sa min riktiga ålder skulle jag bli skrattad åt eller tas som pedofil(?). Jag hade nog spelat i 2 månader och börjat prata lite mer med övriga spelare när det kom fram att det fanns dem som var 18, 19 ja till och med äldre än 20 som spelade och detta var häpnadsväckande. Jag hade länge spelat själv, men eftersom det var ett onlinespel och många var aktiva i klubbar och i chatterna så kände jag mig nu lite ensam. Så kom dagen då jag såg reklamen om en klubb för de som var 18+. Jag hade varit med i småklubbar, med barn som bråkade och kastade ut folk och event folk inte kom på och jag hade tröttnat på att inte få vara med de i min egna ålder (jag var då 21). Denna reklam kom som en räddning från min ensamhet och självklart så sökte jag. Klubben var underbar och den födde min livliga fantasi och min överaktiva hjärna mer än någonsin och jag njöt av det. Jag kände mig viktig, jag kände mig hörd och jag var så stolt över att ha funnit en klubb som den, där jag kunde vara mig själv och umgås med likasinnade. Jag avancerade inom klubben, blev klubbledare på kort tid och gick på små moln i spelvärlden för det kändes som om jag bidrog, men en sak ska ni förstå. Hur jag än kände över min position i klubben så slutade aldrig spelet vara ett spel. Jag är kreativt lagd och med min fantasi var det rena drömmen att få pyssla med hemsidor och fixa ihop event. Ni som läst mina inlägg har kanske märkt att det blir väldigt ambitiösa inlägg om väldigt små saker. Jag spenderade stora summor av mina egna pengar på att köpa sc. Jag hade ett helttidsjobb och under loppet av 6 månader hade jag nog lagt ut stadiga 3000kr på sc. Det var roligt och vår klubb var liten, kravlös, harmonisk och fylld med kärlek, vänskap och spelglädje. Jag levererade mina event, planerade som klubbledare och försökte vara inne ofta och umgås med mina klubbkompisar. Detta ändrades dock. Ni få som besöker har läst att jag har bytt klubb men jag gav aldrig en förklaring på varför. Jag har inte varit bitter, men som jag sa innan, sso är ett spel och jag kände inte att det var värt en förklaring, för jag prioriterade viktigare saker. När vuxenlivet sakta började krypa sig på började jag även inse hur mycket av min tid och mina pengar jag faktiskt lagt ner på ett spel och jag tog därför mer avstånd. Klubben hade en gruppchatt på facebook så det var inte lika viktigt att logga in för att umgås, jag kunde prata med dem ändå. Spelet började tappa mening, som många spel gör i perioder. Jag ansåg att tillverkarna riktade in sig på en annan åldersgrupp än min och allt började kännas barnsligt och jag blev då tvungen att se mig själv som vuxen. Spelet är fortfarande ett spel, men jag vet vilken smak jag har och det spelet levererade höll inte för mig. Dessutom levlade jag upp snabbt, låg efter med hästlevling och rykten och tyckte spelet kändes tråkigt och traggande och glädjen över spelet försvann. Det enda som fortfarande fick mig att spela var klubben och de vänner jag skaffat via den. Under denna perioden som mitt intresse började svalna, började även klubben försöka avancera. Jag stred länge mot att bli en stor "känd" klubb, det kändes för tidskrävande och skrämmande seriöst med tanken på vad man försökte bli känd för. Jag kan inte säga att jag sett ner på storklubbar, men för mig med ett aktivt IRL-liv var det bortom min förståelse hur man kunde prioritera ett spel och en klubb I spelet framför livet utanför. Så när attityden i klubben började bli mer seriös och mer inriktad på storlek och kändisskap än gemytlighet, värme och vänskap så började det hända något hos mig. Medvetet, eller undermedvetet, började jag dra mig undan och undvika ansvar. Jag kände en avsmak inför vad som krävdes av oss i klubben och förväntningarna på mig som klubbledare flåsade mig i nacken och det blev ett stressmoment (i ett spel?!). Desto mer jag kämpade emot förändringen och desto mer förändringarna kom, desto mer bitter blev jag. Klubben slutade mer och mer vara demokratisk. Det var inte längre alla tillsammans, utan mer en liten grupp mot alla. Det blandades in religion, barnuppfostran, förebilder och andra aspekter som jag personligen inte tycker passar sig i ett spel, eller som jag inte vill ha när jag spelar. Det är nu det återkommer till min integritet. SSO spelas till majoriteten av 12-åringar, och jag är inte alls förtjust i barn. Jag valde inte att börja spela för att socialisera mig med barn, jag spelar för att komma bort och ta paus från verkligheten och bara få slappna av. Jag gnäller sällan över spelarna i SSO, jag kommenterar inte spammet i global eller de tusentals vänförfrågningar man får bara man står på en plats i mer än 5 minuter. Jag kan se förbi detta då jag spelar för min skull och går in i min egna värld och kan lägga alla andra åt sidan. Tyvärr så var mina spelmetoder inte längre välkomna i den nya utvecklingen av klubben. Jag ifrågasattes som förebild och vuxen. Det var mitt ansvar som klubbens ansikte utåt att visa personer som inkräktade i min sfär värme och vara välkomnande och svara på frågor och vara trevlig och ödmjuk. Det var också tydligen mitt ansvar som vuxen att agera förebild för barnen, tillrättavisa fel i chatterna och finnas där som guide och stöd i livet. Nu började det bli väldigt obekvämt för mig. Jag har aldrig varit otrevlig mot någon i spelet men nu var det plötsligt ett krav på mig att agera mot mina egna åsikter, i det spelet jag spelade för min egen skull. Jag hade inget intresse av att vara någons förebild utan att välja det själv, jag ansåg inte att det var mitt uppdrag som äldre spelare att uppfostra barn. Jag spelade och spelar för min egna skull och det gjorde mig frustrerad och arg när man försökte få mig att spela på andra villkor än mina egna. Det var här jag började tvivla på mitt medlemskap i klubben, jag började förlora hela min spelglädje och istället för att fly till spelet från verkligheten, flydde jag från spelet till verkligheten. Jag märkte att jag fick kortare stubin och jag hyste agg mot mina klubbkompisar då det kändes som om de berövade mig på min frihet. Jag kände också att eftersom jag tog mer avstånd från klubben, tog de mer avstånd från mig och jag var klubbledare men inkluderades inte lika mycket i beslut. Efter en händelse, där jag lämnat ett klubbmöte, som eskalerat i ämnen som var orelevanta, då jag var i behov av att avsluta saker i spelet innan jag var tvungen att logga ut ifrågasattes min roll som klubbledare och mitt engagemang. Jag berättade hur jag kände men istället för att få gensvar för mina åsikter och känslor möttes jag av oförståelse och motstånd. Jag avsade då min position som klubbledare och ja, vad än någon annan säger så var det JAG som tog beslutet. Detta var första händelsen som knuffade mig närmare mitt avslut. Det var även attityder i klubben, vikten man lade vid hur man skulle bete sig i spelet och prioriteringar som satte grunden till varför jag slutade. En del i klubben tror, trodde, säkert att anledningen till att jag gick ur klubben direkt var incidenten som hände samma dag, men detta beslut var något som byggts upp under säkert 6 månader. Jag hade under denna tiden velat länge fram och tillbaka om jag skulle sluta. Jag ville, för jag hade en dålig känsla i magen, men samtidigt var det många i klubben jag inte ville förlora. Droppen som då fick bägaren att rinna över och incidenten som skedde var när en medlem tvingades lämna klubben pga "olämpligt beteende". Det var här de var tydligt att klubben inte alls var en klubb, det fanns ledare och följare. Man inkluderades inte i beslut, man inkluderades inte i händelser utan man fick oförstående stå vid sidan och bara glida med. Jag vill inte gå in för mycket på det som hände, för jag har lagt det bakom mig, det som gjorde mig mest arg var hanteringen av det. Jag har två sidor av historien, och eftersom jag själv inte bevittnat de så kallade bevisen man hade mot medlemmen så kan jag inte uttala mig om mer än det jag själv fått höra och de slutsatser jag dragit. Medlemmen påstods läcka information från gruppchatten, till sina övriga vänner i sso, information som rörde dem. Personligen tycker jag att om man är rädd att information ska komma ut, säger man ingenting alls, eller så står man för det man säger istället för att försöka mörka det. Herregud detta börjar låta som en dålig kriminalserie. Iallafall, tydligen hade medlemmen fått flera chanser att bättra sig, vilket aldrig framkommit, och sedan fått ett val att lämna själv eller bli avlägsnad. Denna medlem kom till mig och en annan medlem då denna kände trygghet hos oss och sökte tröst och ville ha hjälp att förstå. Jag ifrågasatte beslutet, och fick till svar att det var en incident som skett och som respekt för den utsatta så gavs inte mer information. Här började jag bli arg, för vi är alla tillsammans i klubben och alla borde få ordentlig information. Att undanhålla den kan man göra på sin blogg eller på instagram, men privat i klubben berättar man vad som hänt. Samtidigt som jag försökte få fram information från klubben så fick jag medlemmens sida av historien och det jag fick höra där gjorde mig förbannad, och i och med att jag vägrades den andra sidan av historien valde jag att tro på den som gav mig information. Jag kände denna medlemmen tillräckligt bra för att veta att denna inte är elak, men har sina svårigheter och sitt spelsätt vilket inte togs med i beräkningen. Trots att jag upprepade gånger sa att jag hade medlemmens tillåtelse att incidenten skulle delas, vägrade man fortfarande ge hela historien och då fick jag nog. Jag förklarade att jag tänkt länge på detta men det här var avgörande och jag tänkte inte vara en del av en klubb som betedde sig så här, sedan lämnade jag. Efter jag lämnade trillade ett meddelande in som förklarade att det var tänkt att jag skulle meddelas om händelsen eftersom jag varit klubbledare, men detta var EFTER beslutet var fattat och medlemmen avlägsnad. Jag förklarade åter igen mitt beslut och min åsikt om händelsen, men detta ignorerades och jag fick höra att jag inte kunde fatta ett beslut med en sida av det hela, men jag fick inte andra sidan eller hur? Den var man villig att ge mig efter beslutet och efter jag lämnat, så jag var inte intresserad av att höra det. Det tråkigaste är att många i klubben valt att ta avstånd från oss som lämnade IRL, men jag tänker inte sjunka till den nivån. Vi är alla vuxna människor och jag har ingenting emot någon i klubben UTANFÖR spelet, jag gillar bara inte vad spelet gjorde med dem. Jag kommer fortfarande gratta de klubbmedlemmarna jag har kvar på facebook när dem fyller år, gilla deras bilder och skicka iväg en kommentar. Jag gillar dem fortfarande som människor, jag är vuxen och en större person än så. Vi som lämnade klubben har startat vår egna klubb, och det känns så rätt. Inte direkt att ha en egen klubb men jag känner att det beslutet jag tog var bra för mig och jag känner mig åter igen fri i mitt spelande och jag får lov att vara mig själv. För första gången på 1 år kan jag låta det gå flera veckor där jag inte är inloggade på SSO utan att få ångest eller vara rädd för att bli avlägsnad. Den nya klubben, är väl kanske inte direkt en klubb utan mer en grupp som inkluderar de som bara vill spela och umgås. Vi har samma attityd, vi är alla oaktiva större delar och de som lämnar oss pga detta har gjort det utan dåligt samvete, precis som vi har haft en bra känsla över att det inte är vi som orsakat det. Jag är så glad nu och känner mer glädje över spelet trots att jag inte har något att göra. Jag hade dessutom glömt hur skönt det var att bara spela på egna mina villkor. Jag ville bara berätta min version och ge en förklaring på hur jag ser spelet. Jag kommer aldrig bli frustrerad på människor i spelet eller hur folk spelar. Alla har rätt att spela som dem vill, det är de enda stället man kan fly från verkligheten och man ska inte vara så snabb med att ha åsikter kring det. Man kan börja med att rannsaka sig själv och sina attityder. Spela på dina villkor, det är trots allt bara ett spel.
0 Kommentarer
Halloween med Raven och nya |
Arkiv
Augusti 2019
Kategorier |